mörka ensamma nätter

nätterna är som jobbigast.
det är då tankarna river i en,
drömmarna för en tillbaka till allt de hemska,
ångesten river i bröstet,
hatet exploderar inom mig,
nutiden slungas bort,
plusen ökar i samma takt som allting vackert försvinner.
Kvar finns bara jag, ensam och övergiven vaknar jag & vrider mig i kallsvettiga sängkläder som snor sig om min kropp,
känner trycket över bröstet, kippar efter luft,
kinderna är fuktiga av tårar & ögonen är svullna.
aldrig mer aldrig mer ska jag lita på någon!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0