livets balans

I 3 år har jag stått på kanten till ett stup, svajat framochtillbaka & ibland bara balanserat på ett ben.
De två senaste månaderna har jag däremot tagit många steg bort ifrån stupet, stått på stadig mark & kännt stort avstånd till avgrunden. det har varit underbart.
Igår var det som om någon sköt mig i ryggen, jag sprang praktiskttaget mot stupets kant & nu står jag där igen, med halv fötterna över kanten.
Kanten till frihet, det får vi aldrig veta innan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0