Tack franz

Efter nästan 3 år.
3 år på ett ställe jag avskytt, hatat & gråtit över. För att sedan nu i slutet se som en trygghet (iaf hos en person).
Idag gick jag ut från detta ställe för sista gången, jag ska aldrig mer behöva utstå vägningar, sprutor, förnedring, deras äckliga mat eller inkompetent personal. Aldrig mer behandlas som ett barn på tre år pga en sjukdom, TACK.
För idag blev jag friskförklarad från anorexin, jag kan från & med idag kalla mig helt frisk & det är så skönt, så underbart skönt.
Trots att jag hatat detta ställe så är det en person jag kommer sakna & det är Franz.
Efter 2 ½ år tillsammans så känner vi varandra väl nu, han har funnits med & stöttat mig genom hela min svåraste tid. Vi har bråkat, varit oense, skrattat ihop & även gråtit ihop. Han har hjälp mig & gett mig råd när det varit som jobbigast. Han är den enda jag kommer sakna sjukt mycket. Hans vishet, hans förnuft, hans stöttande ord & framförallt hans alltid så konstiga jämförelser som får mig att skratta.
När vi idag sade hejdå till varandra kunde jag inte låta bli att gråta.
Jag har alltid haft honom där som stöd och nu helt plötsligt måste jag klara mig utan honom.
Minns hur jag verkligen avskydde han i början & gjorde allt för att vara så förjävlig som möjligt. Shit vilket tålamod han hade med mig.
Hur som helst så har han kämpat med mig så mycket & därför ska jag hålla det jag nu lovat honom.
Jag ska göra honom stolt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0