You promised me happieness, I felt nothing but pain.

Läste lite ur blondinbellas bok nu.
Det fick mig verkligen att tänka efter mycket,
hon skrev om ätstörningar & hur det var att stoppa fingrarna i halsen efter mat ätit.
Hemskt. Men det som hon verkligen har rätt i är att det är så lätt att fastna redan efter en gång.
Efter att ha gjort det en gång (nu menar jag nyktert & inte för att man mår illa på fyllan) så är det extremt lätt att göra om det ännu en gång & en gång till & en gång till & sedan är man fast i ett helvete man inte kommer komma ur på väldigt länge. Ett helvete som faktiskt tar död på många tjejer (skriver tjejer eftersom 9 utav 10 är det) varje år.
Det var det absolut svåraste med att bli frisk. Efter varje måltid fanns det ett allternativ & det gjorde att man blev av med maten man just precis ätit, maten man hatade. Efter att ha spytt så många gånger varje dag till att det blir en vana. När det har gått så långt att man inte ens behöver stoppa fingrarna i halsen längre för att spy, nej det räcker med att tänka på att du nyss ätit massa, då har det verkligen gått för långt för längesedan.
Jag hade varit spyfri (om man räknar bort njurstenen som jag kaskadspydde av) i 10 månader till för 2 helger sedan. Jag var full, mådde illa & hade spytt massa redan, men kände att jag behövde bli av med mera.
Det var just då ett krig i mitt huvud om jag skulle stoppa fingrarna i halsen eller inte, var så rädd för att efter detta falla tillbaka att jag knappt vågade göra det. Men tillslut gjorde jag det & mådde så mycket bättre efteråt (pga att alkoholen kom upp & inte för att jag spydde). Detta var endast en engångs grej vilket jag verkligen förstod dagen efter, skulle aldrig & då menar jag ALDRIG kunna stoppa fingrarna i halsen nyktert igen. Minns första gången så väl & att jag efter den gången var fast.
Minns känslan av att ha ätit för mycket taco, ångesten, det kalla badrumsgolvet, den kalla toalettsitsen, tårarna som bränner bakom ögonen, hur det bränner i halsen när det kommer upp & hur magen vänder på sig.
Efteråt var jag förvirrad, tänkte
var det såhär lätt att bli av med kalorierna. Kände mig inte längre sådär äckligt mätt. Jag var nöjd helt enkelt. Inte visste jag att det var ingångsporten till ett 3 årigt helvete i anorexins klor. Ett helvete jag inte ens önskar min värsta ovän.



Kommentarer
Postat av: Fanny Roethlisberger

så sant så sant så sant... har man väl kännt det där, att bara få ur sig allt, efter att man kunnat frossa och äta massa skit, då är det näst intill omöjligt att inte vilja göra detsamma nästa dag.. bara äta äta äta - och få ur sig. 2 minuter med fingrarna i halsen och det mesta (absolut inte allt jag vet..men ändå) bara poff! borta...

2010-08-21 @ 23:15:05
URL: http://www.fannyroethlisberger.blogspot.com
Postat av: Anonym

Bra skrivet och bra att du verkar friskna till. Det går framåt för mig också, ångesten är kvar, men jag klarar av att äta lite mer nu •. Det känna kvar att nästan vara helt frisk efter fyra och ett halvt år! Fortsätt kämpa!

2010-08-22 @ 21:00:07
URL: http://eksfoto.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0