natten

klockan smyger sig fram.
Jag sitter i sängen, brevid mig ligger någon & sover.
Det ser så rofyllt ut, så fint, så lugnt.
Jag vill också känna så.
Jag vill också sova.
Jag vill också känna ro & lugn.
Men jag kan inte.
Nej det går inte.
Omöjligt.
Känner mig mer ensam nu än någonsin förut.
Jag är tom, allting omkring mig är tomt.
Jag är ensam, helt själv.
Övergiven.
Jag vill ha kärlek,
någon som tycker om mig för den jag verkligen är.
Men det är omöjligt.
Det fanns bara en.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0