Juldagen

Äntligen denna dag!
Juldagen med utgång (klart bästa dagen på året att gå ut på!)
& imon blir det att åka till arlanda där ett plan till thailand väntar på oss.
Att åka med anna känns underbart & att sedan sara & kim kommer efter en vecka
känns ännu mer underbart!
Detta behöver jag verkligen nu. komma bort i 3 veckor med min bästa vän & bara
ta det lugnt, med sol & bad.
Så mycket känslor som kommit upp på senaste tiden som jag inte trodde skulle komma,
håller på att förstöra mig. Så nu passar det att komma iväg!

Nu blir det fix inför utgång ikväll!

Bilder från thailand- 07








bästa bilder, jag äter en dubbel bigmac!

God Jul

Sådär nu var julafton 2009 snart över.
dagen har varit lång, mysig & liite jobbig.
Åt först hos farfar sen vidare till mormor där vi också åt,
sedan var jag helt borta så att jag somnade. mat gör att jag blir så trött,
det tar så mycket energi från mig att äta att jag somnar direkt efteråt.
Men efter några timmars sömn var jag back on track igen!
Detta var cesc första jul & han har haft så kul så nu ligger han här helt död & sover!
Nu inatt får vi se vad som händer, sömn eller inte?

Hoppas alla har haft en toppen julafton,
så nu peppar vi bara för morgondagensutgång & sen thailand.
Puss & godnatt gott folk ♥





Ja, jag vet att vi ser ut som alien båda två!

underbart

ligger här i sängen med laptopen & dör lite för mig själv.
I morse åt jag en stor & god frukost med efterlängtade människor! mys.
& nu har jag bara tagit det lugnt sen dess. ska snart bege mig in till stan för att träffa luis
sen blir det hem hit igen & sen hem & packa inför thailand. bara 3 dagar kvar nu!
Kommer ihåg när vi började nedräkningen då var det typ 60 dagar kvar & kändes jättelångt, men nu är vi snart där.
Oh, vad skönt det ska bli!
Inte så mycket mer att meddela omvärlden, imon är det julafton. Men jag längtar mera tllls juldagen & utgång med mina kära älsklingar!

aja nu blir det film & känck tills tönten ringer ♥

kärlek


jag är inte normal


"Och kommer aldrig att bli normal heller. Men vem fan vill vara normal?


Dessutom är det min bestämda övertygelse om att dom som är "normala" bara trycker undan den "onormala" sidan hos sig själva, för att dom är för rädda för att vara annorlunda... dom vill inte vara freaks.
Men det är så vackert att vara ett freak, att våga sticka ut. Att våga vara annorlunda från normen."

myanalife.se
Detta skriver en otroligt smart tjej & det är så sant & det är precis så de är med mig.


Jag är inte normal & kommer nog aldrig bli det igen.
men jag trivs, vill verkligen inte vara den där svennenormala tjejen som det aldrig händer något spännande med.
Det är min största rädsla! Jag vill uppleva saker, göra knäppa grejer & sådant man egentligen inte ska eller får göra. (har självklart ingenting emot sådana tjejer som är så!)
Det är sånt jag älskar.
Jag har även onormala & konstiga åsikter om saker & ting, får oftast alla emot mig eftersom jag fattar knäppa & impulsiva beslut ofta.
men det är den personen jag är.
Knäpp, konstig, onormal, tatuerad, impulsiv. så låt mig va så :)
Jag trivs gott folk





DETTA GER MIG JULSTÄMNING!

http://elfyourself.jibjab.com/view/UGTLhBRKIaRW0NrH


haha melan gör mig glad när hon skickar sånthär ♥

kärakärasöndag

Kom nyss in från en isande, kall promenad med cesc.
12- minus är det ute!? Helt sjukt kallt, men det känns ändå friskt & skönt.
Kan inte fatta att om mindre än en vecka ligger anna & jag i solen istället.
Ska bli så skönt!

Hur som helst, igår började kvällen på bigband med tjejerna & några killar.
Sedan tog bilen oss till basse som hade fest, träffade nice folk!
Kvällen slutade på stan i drama, höhö.
Sammanfattas som en toppenkväll & nu längtar jag till juldagen!
Nu snart blir det paradise,


kärlek



guldkorn

Tänkte berätta lite om min gårkväll tillsammans med sofie.
Den började på bigbang med biljard & bowling med victor mfl.
Sedan blev de stan för att träffa luis & basse på ankaret (som var tomt på folk).
Efter de drog sofie hem & jag basse & luis fortsatte till abbes.
Efter några timmar blev de dags för hemfärd, så luis & jag gick i äckel kylan hem!!
men det var skönt att ses igen :)
Nu ska jag hoppa in i duschen & sedan fixa mig innan tjejerna kommer för förfest.




lördagsdagen

Nyss kollat på Romeo & Julia, grät som aldrig förr.
DET är kärlek!
Nu sitter jag & har huvudvärk & skakar, vet inte varför men kan knappt skriva!
Benen skakar också så det är jobbigt att gå & stå..konstigt
Funderar på sängen ett tag innan det blir utgång ikväll, måste vila upp mig.


latitud i somras



S baby

dagen har varit jobbig.
har kännt att jag bara vill lägga mig ner & gråta.
allting är fel & ger mig enorm ångest!

Nu ska jag & sofie iaf dra ut snart, vet inte vart kvällen tar oss.
men den slutar nog på stan med L & B.
Kulkulkul, spontant & mysigt.
Imon blir det också utgång & det ska bli kul att träffa luiboy!
Hoppas på bra kvällar både imon & tonight.
Puss & kyss nu ska jag fixa mig & gosa med min bebis.


You make me feel alright

känslornas makt

Känslor
Det absolut värsta som finns i vissa lägen, men i varje fall det absolut svåraste!
jag känner känslor nu jag inte visste fanns.
Känslor jag inte har en aning om vad de betyder, om de är äkta eller vad.
delad, klyven på mitten, totalt förlorad.
thailand känns inte ens aktuellt för tillfället.

idag och imorgon kommer aldrig vara samma sak

Jag lovade mig själv att inte påverkas. jag lovade.
Men efter inatt gick det inte längre.
Jag blev krossad.
Det är som en film som spelas upp i min hjärna om & om igen.
En dålig hemsk film som går på repeat & är omöjlig att stänga av.
För varje gång dyker det upp mer minnen & filmen blir längre & längre..
Nejtack nu får det vara nog!


Stairway to heaven

Borde jag vara lycklig nu?
Jo visst känner jag mig gladare & positivare. men det räcker inte, för jag mår inte bra, inte bra alls.
Blir rädd för varje dag, varje natt (nätterna är jobbigast) & varje stund. Känner mig ensammast i hela världen trots att jag vet att jag är allt annat än ensam. men en sak är jag ensam om & de är mina känslor.
Det känns som jag tappat all kontroll. för mig är att tappa kontrollen när jag äter & går upp i vikt.
Men nu har jag även tappat kontrollen över allt annat, jag tänker inte jag bara finns.
Jag är så rädd för att släppa anorexin, vad är ja utan den, vem är jag?
jag kommer bli tom, helt ensam & lämnad.
Hon ger mig hopp, kraft & kontroll. men nu då.
Det handlar ingenting om att jag inte har folk runt omkring mig utan vad jag har mig själv.
jag vill bara må bra & vara nöjd över mig själv, jag vill inte äcklas av min kropp, jag vill inte att maten styr mitt liv. Jag vill bara vara jag.
men tyvärr har jag nog tappat det, vem jag är.


förstörd

Funderar,grubblar, tänker.
Jag äter mer & mer går upp i vikt.
I lördags ställde jag mig på vågen för första gången på länge.
Vägde två kilo mer än jag trott. PANIK.
ångesten sitter i än, känner mig matt i kroppen.
orkar inte känna orkar inte se ut såhär orkar inte vara jag.
Vill inte
Kan inte
Orkar inte
tyvärr

the place to be

Igår var det en toppenkväll!
Först barnvakt & barca.
Sen hem till becca, sen promenad med goa killar in till stan.
Sedan en lång men superkul natt på stan :)
Kom hem någon gång tidig morgon.
Idag har dagen bestått av mys, fifa, julmat & musik.
Nu ska jag vänta in ph sen sova tror jag, är så trött!









Liite bilder från sara fest för några helgen sen!


fotboll & fest pepp

Heej!
Måste börja med att berätta om en toppen gårdag.
ja skolan var väll ingen hit, men kl 5 samlades hela klassen på BigBang för lasergame & julbord.
Det var mys, sedan kom några killar & joinade oss för bowling.
kl 23 åkte vi in till ankaret & satt där resten av kvällen & drack öl.
Jag, annii, haris, alexander & marcus tillbringade natten där.
Fick skjuts hem med kalle & sedan blev det en nattpromenad med honom,
skönt att prata, länge sen!

Just nu sitter jag i kolberga som barnvakt åt min kusin.
Han har somnat & jag kollar på fotboll & tänkte snart börja dricka lite.
Sedan ska jag till beccs där några folk befinner sig & sedan stan.
Bra kväll hoppas jag på.

Puss alla fina


16 dagar kvar

Idag blev det skola igen!
Den började med gråt hos lisen sedan fortsätte den på samma spår.
nej jag orkar inte skriva, för mycket känslor.
ena sekunden tänker jag att jag är stark som fan & ska visa honom, nästa sekund ligger jag & gråter.
orkar inte vara såhär mandodep.
Nu ska jag i alla fall snart bege mig till nilssons för att underhålla annii när hon städar.
Eller jag ska faktiskt plugga där om det nu blir så mycket gjort.
skriver sen.
Puss


älskling


NU blir jag frisk

Nu har jag bestämt mig!
Jag struntar i alla "såhär måste du göra för att bli frisk"  "sådär kan du absolut inte göra, då blir du aldrig frisk".
Jag gör från & med nu det som känns bäst, jag struntar i alla krav & bestämmelser.
Om något funkar för mig då gör jag så, man kan inte dra alla anorektiker över EN gräns & säga att såhär måste ALLA göra för att bli frisk. Nu struntar jag i alla krav från föräldrar,vänner, marcus & framförallt "vårdmänniskor"
jag orkar inte leva upp till deras krav. Alla försöker få mig att bli någon jag inte är, så nu säger jag NEJ.

Jag äter de jag vill, precis som jag åt innan jag blev sjuk. Tyvärr 6 mål funkar inte för mig, 4 låter snarare rimligt.
Då kör jag på 4. jag har även gått upp 8 kilo. Egentligen har jag 6 kilo kvar men näe jag har aldrig vägt så mycket så varför MÅSTE jag göra det nu? Om jag går upp de genom att äta visst. men tyvärr jag lägger ingen energi på min vikt längre. Jag lägger all energi på HUR jag mår & HUR jag äter INTE på vad jag väger.
När jag klarar av att äta normalt utan ångest först då är jag frisk, spelar ingen roll vad jag väger då.
Bara jag mår bra i mig själv & kan äta.
Mår bäst gör jag också om jag får träna lite, då menar jag inte överdrivet. utan mer någon gång ibland eller när jag känner för det. Exempelvis nu när jag suttit inne & varit sjuk i 3 dagar då känner jag att jag skulle behöva en promenad, då gör jag det!


& kom inte & säg nu " hon är så sjuk så hon inte vet vad hon pratar om, detta kommer aldrig gå".
JO, när jag har betsämmt mig så går allt!
& om jag inte hade haft alla andra problem & saker som hänt mig runt omkring så hade jag varit frisk redan nu.
Men det har hänt saker som man bara inte kan gå vidare ifrån, de kommer alltid finnas med mig & har förstört mig för all framtid. MEN jag fortsätter leva mot alla odds, jag struntar i hur en människa ska vara jag är den jag är & den jag har blivit tackvare allt som jag gått igenom.
När anorexian försvinner helt kommer min riktiga personlighet fram, men det är inte som den var innan jag blev sjuk. Efter allt som skett så har jag blivit en mycket starkare människa. En person som tar vara på varje dag för jag vet att det kan vara den sista, en person som testar saker bara för att jag inte vill sitta om 40 år & ångra att jag inte gjorde de & de. En person som älskar impulsivitet & knäpphet. En person som inte är som alla andra som älskar när de händer grejer & vill leva, just för att hon vet hur grym världen & människor är.
En Gabriella som tar vara på vänner, familj & marcus just för att jag vet hur mycket de betyder för mig & att jag aldrig vill såra dom igen.

Så nu säger jag NEJ till alla fuckning vårdmänniskor & går min egen väg.
tack för denna tid ni har inte gjort ett skit på 2 år, förutom till de sämre!
Den enda som jag kommer fortsätta ha kontakt med är franz, han vet vad han snackar om.


Älskar er alla mina fina älsklingar, tvivla aldrig på det ♥








I love this girl

Fallerfallerfaller

Känner en sån klump i magen.
av oro, ledsenhet & panik.
Jag är så ledsen hon knäcker mig totalt, såhär hade jag absolut INTE reagerat om jag mådde 100 % bra.
Men jag är så skör nu, minsta lilla & jag faller ihop.
Orkar inte kämpa, finns det något att kämpa för.
Orkar inte finnas, orkar inte vara jag.
Kommer aldrig passa in i andras bild av hur jag ska vara, tyvärr.
detta är jag. Om det inte passar lämna mig då!
Nu ger jag snart upp.
Förlåt, men jag vet att jag aldrig kommer att få må helt bra igen.
Efter allt som hänt har det satt för djupa spår i mig.
Jag är den jag är idag p g a allt jag har gått igenom, allt som hänt har format mig till den jag är idag.
Men alla vill bara ändra på mig, så nu säger jag tack & hej.
Jag ger upp, jag orkar inte längre.
Jag är den jag är, punkt slut.

Take it or leave it.

åh

Blää, spyr galla över folk!
Jag bryr mig sällan om skitsnack men när det går på mig personligt då blir jag förbannad!
Har så mycket ilska inom mig att jag bara vill slå någon!
snälla söta tjejer lägg ner, sluta hålla på att ta upp personliga problem bara för att själva känna er starkare.
& sluta vara avundsjuka.
tack & hej

träning

Fortfarande sjuk. I både kropp & själ.
Dagen har tillbringats i sängen med veckorevyn & datorn.
Nu har jag precis lagat pannkakor (måste få i mig mat trots att jag är sjuk),
efter två pannkakor & ångest bestämde jag mig.
Har funderat på detta länge nu så jag tog ett impulsbeslut som alltid.
Det blev träning!
Detta har jag varit rädd för länge. När kan jag börja utföra liite träning igen & hur mycket?
Började trappa ner min träning drastiskt i augusti & nu senaste månaderna har jag varit helt lam,
helt stillasittande utan träning, med undantag för vardagsträning. Så som att gå till & från bussen,
promenare inne i skolan & korta promenader med hunden. Ingen överdriven träning alltså!
Jag har känt mig hemsk, fått ångest & det har liksom sprungit i mina ben efter träning.
Idag tog jag steget, vet inte riktigt varför just idag men så blev det.
Utförde sisådär 100 situps & minst lika många benböj til nirvana & kände mig mer levande än någonsin.
För första gången var det KUL att träna & nu efteråt känner jag mig så glad :)
Känner mig frisk & duktig samtidigt som jag känner att jag nu skulle kunna äta mer till kvällen.
För mig är detta ett stort steg & ett tydligt tecken på att det går åt rätt håll!





Två bilder från helgen

livet är en tidsfråga

Känner mig ledsen, nedstämd & förvirrad.
Hon har gjort den igen & nu är det bara en tidfråga tills det sker igen.
När ska hon förstå, när ska hon inse att hon kan klara detta, hon behöver inte ge upp.

Hon har varit min stora förebild genom hela min sjukdomstid & framför allt när jag bestämde mig för att bli frisk.
Jag tänkte, "Klara hon det, klara jag det". Hon var en stark tjej & jag såg upp till henne, gör det fortfarande.
Jag är där jag är idag mycket tack vare henne. Men nu då, om hon ger upp?
Nej de får inte hända!
Jag känner igen mig så väl i allt hon skriver & säger.
Vi är lika hon & jag. Hon är den enda som förstår mig helt när jag pratar med henne.
Ingen annan ger de råden hon har gett, utan att hon nog vet om det har hon påverkat mig mycket & hjälpt mig.
Anledningen till att hon kan förstå mig så bra är för att vi har genomgått samma sak, hon har mött på samma bristande skit vård som jag & hon känner att kraven är för höga, folk kommer aldrig bli nöjda. Man klarar inte av att leva upp till andras krav längre. All livsgnista & hopp är borta & kvar finns bara en tomhet. En tomhet som INGEN borde få känna på!

Men F jag vet hur stark du är, det har jag märkt. du måste försöka!
Ge INTE upp!
Det är många som inte klara sig utan dig.
snällasnälla!

En ångest söndags medicin

Lägger in lite bilder från Örebro/Norberg/Fagersta.


Hos elsa



GreenMan


Tack elsa!

FestPepp

Nu är anna påväg hit så blir det förfest & fix,
innan vi beger oss till erica för mat & fest.
Sedan får vi se vart kvällen tar oss. troligtvis slutar det på hamngatan som alltid.
Men jag klagar inte, är pepp & glad!
Nej nu måste jag hoppa in i duschen innan hon kommer :)


Gammal fest bild!

3 December

Inte skrivit på ett tag, antar att jag haft mycket att göra.
I torsdags var det ju den 3 december dagen då jag & marcus hade haft 3 år.
Träffade han & det var väldigt niice!
Kändes så normalt & bra.
Dagen i torsdags var förövrigt väldigt bra.
Igår hände inget speciellt alls, idag hoppas jag innerligt att utekvällen blir bra.
Nu ska jag ut med cesc & sen fixa mig.
Puss



Puss

gör mig fri

Sitter här igen som varje kväll,
ensam & depp.
& folk undrar varför jag vill bort härifrån (!?)
Känner mig själv & kommer sitta här större delan av natten,
sedan blir det att ligga i sängen & deppa istället.
Kommer somna ungefär 4,5 & gå upp igen halv 7.
Som vanligt..
Ja precis som vanligt, hatar detta liv!


friendos

Måste bara klargöra.
JAG ÄLSKAR MINA VÄNNER!
Finns inga som de & dom är verkligen bäst.

anledningen att jag flyr har ingenting med de att göra.
jag vill bort & jag vill träffa mina andra vänner.
Men en sak oroar mig & det är hur länge jag ska orka umgås med så
perfekta & underbara personer som mina vänner är.
Jag är långt ifrån perfekt & gör alltid fel. medans de är så bra & gör allting rätt ständigt.
Känner mig dålig, som det svarta fåret i deras sällskap.
jag är sjuk, gör dåliga saker gör folk besvikna vad jag än gör.
Förlåt mina älsklingar
men det är så som jag är ♥

jag testar saker, är impulsiv, konstig & tänker inte före jag gör saker.
Sorry men det är jag..
Men ni är BÄST.



Helgen

Kom fram till örebro i fredags på eftermiddagen, träffade hannes, javier & Luis.
Efter några timmars prat hämtade elsa upp oss & vi åkte på en liten roadtrip.
Hamnade i Norberg av alla ställen. På kvällen var det fest för Robin & natten slutade med en
underbar chill efterfest hos elsa. Inget kan toppa den kvällen!
Dagen efter vaknade vi upp hos elsa där vi så snällt hade fått sova i hennes föräldrars hus.
Lördags dagen bestod av mat, chill & tvspel. När kvällen närmade sig skulle de flesta killar iväg & spela fotboll. Jag hannes, javier & sigge kollade på matchen & festade på läktaren :)
Hem igen till elsas föräldrar där vi fick mat & sedan blev det att åka till Fagersta & gå på GreenMan. Hade väldigt roligt där med massa folk! Kom hem sedan & fortsatte vår efterfest hos elsa.

Söndagen bestod av lång hemresa, missa bussen till oskarshamn & sedan film/serie kväll med samma fina människor. Sedan South Park med luis långt in på natten.
Sov länge på måndagen & tog det väldigt lugnt hela dagen, otroligt skön dag!
Blev mängder av south park avsnitt & musik med hannes & Luis. Senare kom även elsa & det blev en otroligt skön kväll!
Tisdagen bestod endast av hemfärd..

Det har varit underbara dagar i Örebro,Norberg & Fagersta.
Saknar folket redan!






Hahah

Hemma

Hemma igen.
Efter 5 dagar i örebro som egentligen bara skulle varit tre är jag hemma.
Detta har varit den sjukaste men bästa helgen på väldigt länge.
Nu har jag ångest, extrem ångest över att vara hemma. Vet inte varför men kan nog bero på att jag trivdes så bra i örebro med folket. underbara människor.
Kommer skriva om helgen imon, mycket att berätta.
Idag har dagen bestått av; vakna upp hos luis, säga hejdå, åka tåg till stockholm, stan i stockholm, åka hem till oskarshamn.
I stockholm blev allt kaos, åt på taco bar (inte alls mycket) Fick sedan fruktansvärd ångest, kunde knappt andas.
Vet att den inte bara kom från maten utan något annat också. Kanske för att jag skulle hem, vet faktiskt inte.
Allt slutade iaf med att jag låg & spydde brutalt inne på centralstationens toa. bara grät & spy.
Bussresan lyckades jag sova bort & när jag sedan vaknade kändes de lite bättre. Men nu känns det fortfarande långt ifrån bra. Har mått så bra i Örebro (norberg/fagerst) så detta kom verkligen som en chock rakt emot mig.
Vill tillbaka,  vill tillbringa mina dagar med fest, south park, roadtrip, fina människor & skratt. Vill inte vara här!
Men detta var exakt vad jag behövde för tillfället, en paus från verkligheten & det gjorde jag bäst i örebro.
Tyvärr tror ja jag hade behövt en längre paus.
men nu ska jag gosa in mig i min saknade cescs päls & soova med honom tättintill.


RSS 2.0